Sex och en halv timme på tåget tog mig från Nyslott till Åbo idag, som en resa mellan två likadana olika världar. Jag vistades ca 4 dagar ute på landet i östra Finland, mockade lite koskit och mjölkade, badade bastu varje dag och kunde stå naken ute på gården utanför bastun utan att någon såg mig, jag kunde gå flera kilometer utan att se ett enda hus eller en enda bil. Diskussionerna jag hade i köket på lantgården där jag en dag tog mig friheten att delta i dagsrutinen påminde dock om vilken diskussion som helst med vem som helst. Jag pratade med en (kvinnlig) pastor som uttryckte sin förståelse över att vissa ensamma, och eller handikappade män går till prostituerade. Det är precis därför att folk tenderar att säga såna där saker som jag tycker att man borde tala mer om horornas klienter sade jag till svar. Alienerat knullande med en främling för pengar som stönar för att boosta det (manliga) egot... Bot mot ensamhet? Bullshit! De främsta klienterna hos horor är gifta män. Alienerat knullande hos horor handlar om konsumtion. Vad har knullade och ensamhet med varandra att göra egentligen. Blir vi mindre ensamma bara för att vi knullar?
En föredetta pojkvän påpekade åt mig en gång att jag kommer så tyst, en annan gång sade han att jag nog är den våtaste kvinnan han varit med. Enda skillnaden mellan mig och en hora i de sammanhangen var nog att transaktionen fattades och att han aldrig kallade mig hora.
Men tillbaka till lantgården. För övrigt kretsade diskussionen vid köksbordet på gården om att gårdens husbonde hade drömt att han hade sett en man på gatan som han kände igen som skådespelare med en snygg flickvän. Fråga inte mig vad relevansen med den snygga flickvännen var. Senare samma dag (fortfarande i drömmen) hade husbonden sett på TV och där hade skådespelaren varit med värsta ståndet i en gayporrfilm. "Onpa hän rohkeissa rooleissa" hade han tänkt i drömmen. Jag tror att vi halkade in på detta för att det hade yppats att jag hade skrivit min gradu om retorik som försvarar konsumtion av sex.
Sen berättade pastorn hur hon hade fött sitt barn i 40 graders feber och inte kunnat sitta på två månader efter detta. Samtalet kretsade länge kring denna långa och smärtsamma födsel men vi fick aldrig veta exakt vad problemet hade varit. Detta eftersom det fanns män i rummet, menade hon. Jag tror att det var hälsosamt för alla närvarande att lyssna på skildringen av en jävlig födsel. Det är ju det närmaste vissa kommer fenomenet även om de nog blir föräldrar. Det blev fler födslohistierier. Det berättades hur husbonden hade börjat koka kaffe och fixa smörgåsar när husfruns värkar hade satt igång. "Missä te kuppasitte?" hade personalen sagt på sjukhuset då de kom fram. De hade alltså hunnit dit i tid med nöd och näppe. Nästa gång hade väl termosen blivit hemma.
Folk är föräldrar på väldigt olika sätt. Vissa föder smärtsamt och ser till att knytet har det varmt, tryggt och skönt från början. Vissa går till horor eller trakasserar sina studenter sexuellt medan den andra föräldern är ensamstående, vissa mjölkar kor och mockar koskit tillsammans med den andra föräldern för att familjen ska ha det bra och för att folket ska ha mjölk. Vissa driver den andra föräldern och barnen till vansinne för att få vara ett evigt infantilt barn svälv. Makt och ansvar. Vissa tror att makt är oändlig frihet, att man får vara ett hurdant svin som helst. Och vad är då pengar i ett kapitalistiskt system? Kapitalismen är svinens ideologi.
(Egentligen känns det inte bra att svartmåla svin och grisar för att få ord på skit människor.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar