Polisse

Tunga filmer är ibland bra att se. Varför? Reality check och lite en chans att få skallen ur den egna naveln. Samtidigt tror jag att den här filmen var så tät att jag måste se den en gång till senare. Filmen handlade alltså om en polisavdelning som tog hand om fall med sexuellt utnyttjade barn. Tungt tema men nyanserad film. Det var en scen jag speciellt gillade, och det var då en muslimsk man stod inför förhör för att han var på väg att gifta bort sin dotter. Den som förhörde var en muslimsk kvinna. Mannen ifrågasatte hennes roll som polis och den som var i position att förhöra honom, varpå hon blev riktigt arg och började prata på ett annat språk (arabiska?) eller snarare skrika att vem fan tror han att han är att ifrågasätta hennes roll som yrkesarbetande kvinna. Hon tog fram koranen och lade den framför honom och bad honom peka ut stället där det står att kvinnor inte skulle få arbeta, Sedan skrek hon åt honom att han är en skam för dem ("du är en skam för oss"). Starka ord.

För övrigt var det många utbrott i den här filmen, arbetskamrater som står och skriker åt varandra och nästan börjar slåss, saker som sopas från skrivborden och dörrar som det smälls i (på arbetsplatsen). Men andra känslor porträtterades också naturligtvis. Kärlek mellan arbetskamraterna och den delade glädjen då någonting gick vägen. Och skrattet, de skrattade också mycket.

Vissa karaktärer var bara så sorgliga. Män (nästan alltid män) som på allvar inte förstod eller ville förstå vad som var snett i det de gjort åt barnen. Men särskilt äcklig var ett fall som kunde komma undan med att upprepat våldtagit sin dotter med att han hade nån slags kontakt med chefen för polisavdelningarna. Hmmm, men den här filmen vara bara så intensiv att jag nog måste se om den för att kunna skriva nåt mer om den.

Kvinnor som mäns egoväktare

Jag har tänkt på horor och narcicissm och män och deras könsorgan. Jag tänker på mördade horor, kvinnor som förväntas värna om mäns egon. Idag var jag på seminarium där en presenterade bilder som hon tänkte att hon skulle analysera i sin gradu. Bilderna föreställer vacker klädda kvinnor/flickor under vatten. Kvinnorna är jätte bleka eller vita om man vill se det så. Kvinnorna leker i vattnet, eller kanske de är döda. Att kvinnorna vore döda är den associaltionen jag får. Bleka döda vackert klädda flickor, sårbara dessutom. Det är något med hur klänningen verkar glida upp på vissa av bilderna som får mig att tänka på att dessa unga flickor blivit våldtagna och kanske i sin vanmakt inför övergreppen dränkt sig, eller blivit dödade då de inte uppfyllde sin narcisistiska härskares syften. FAN vad jag är trött på att kvinnor portätteras som sårbara, mördade, våldtagna. Kvinnors sexualitet är alltid på mäns villkor och för mäns syften. Jag blir förbannad. Män ska liksom knulla oss för att de vill bli män, på nytt och på nytt och på nytt. Vi blir deras egoväktare, vår kropp betraktas som deras. Hallelujah som om inte vi skulle ha bättre för oss med våra liv. Stackars de män som inte vågar närma sig kvinnor, säger man. De stackare som ”måste” gå till horor, säger man. De kvinnor som har som jobb att värna om mäns egon. De kvinnor som föraktas av hustrun för att det horor gör synliggör även deras roll. Jag är glad att det finns äktenskap som inte är så, men törsta delen av männen som går till prostituerade är gifta män. Så det så, de ensamma stackare som sexkonsumtionsförespråkarna hänvisar till görs bara till medel för skitiga syften, för att män med stora egon ska få fortsätta med vad de håller på med, att betrakta kvinnor som sina egoväktare. Så att de ska få fortsätta knulla för att boosta sitt ego, på nytt och på nytt och på nytt och på nytt...

Konstnären jag hänvisat till heter Susanna Majuri och bilderna finns på nätsidan nedan:
http://www.escapeintolife.com/artist-watch/susanna-majuri/

Nimed Marmortahvlil

Jag såg alldeles nyss en estnisk film som jag fick av en couchsurfare i Tallinn. Jag har den senaste tiden blivit mer och mer intresserad av Estland och Estlands plats i Europa och relation till Finland. Jag har tidigare haft vaga förnimmelser om att ester ogillar finnar eftersom finnar åker dit för att svinas. Varför åker finnar till Estland och svinas och vad har det att göra med filmen jag alldeles nyss såg? Filmen behandlade Estlands frihetskrig 1918, eller egentligen 1919. Estland har genomlevt tysk ockupation som endast avlöstes av sovjetisk. Har Estland varit självständigt knappt mer än 20 år? Estniska kvinnors kroppar har varit slagfält för finska mäns vanmakt ända sedan dess för att finnar har haft råd och mage att bete sig så. Estnisk historia, en blind fläck i den finska allmänbildningen. Vi känner knappt till vår egen historia, vet vi ens vad frihetskrigen handlade om? Rött mot vitt, borgare mot kommunister. Hmm, men som sagt har Estland och estniska filmer börjat intressera mig mer och mer. Jag såg för inte så länge sedan en film som heter Ma olin siin. Väldigt intressant film som handlade om hmmm, knarkligor, deras kopplingar till maffian, och de tragiska konsekvenserna av att inte passa sig gällande hur man beblandar sig med de sakerna. Filmen innehöll en våldtäkt av en man som utfördes av en maffiamedlem för att en amfetaminlast hade försvunnit. Huvudpersonen var en ung man som gick i ”de rikas skola” för att överhuvudtaget ha en framtid. Sina studier finasierade han med bilstölder som sedan blev till knarklangning och till slut fängelse. Den unga killen påpekade ganska i början av filmen att trots att Estlands ekonomi växer i rasande takt så är saker upp åt helvete där (eller who knows kanske just därför). Sättet man talar om Finland i estniska (90-tals)sammanhang blir så konstigt, med vördnad liksom. Jag var inte riktigt medveten om det förut.
Jag blev också förvånad av att höra finska i filmen jag såg igår. Jag googlade lite idag och fick reda på att den största andelen frivilliga soldater utomlandsifrån till Estland 1919 kom från Finland. Nu diskuterar jag fritt dessa olika filmer (som behandlar helt olika tidsepoker) helt fritt om vartannat. Men handlingen i dessa olika filmer är inte alls irrelevanta för varandra.

Dessutom, de saker som händer i vårt samhälle nu (persunas valseger och Breivik) får det att kännas som om folk glömt bort världskrigen helt fullständigt. Som om klasskamper och rasideologi börjar få ny vind i seglen på ett obehagligt välbekant sätt.

Narcissistiskt våld

http://arenan.yle.fi/video/1301858794223

koskit, mjölk och torskar

Sex och en halv timme på tåget tog mig från Nyslott till Åbo idag, som en resa mellan två likadana olika världar. Jag vistades ca 4 dagar ute på landet i östra Finland, mockade lite koskit och mjölkade, badade bastu varje dag och kunde stå naken ute på gården utanför bastun utan att någon såg mig, jag kunde gå flera kilometer utan att se ett enda hus eller en enda bil. Diskussionerna jag hade i köket på lantgården där jag en dag tog mig friheten att delta i dagsrutinen påminde dock om vilken diskussion som helst med vem som helst. Jag pratade med en (kvinnlig) pastor som uttryckte sin förståelse över att vissa ensamma, och eller handikappade män går till prostituerade. Det är precis därför att folk tenderar att säga såna där saker som jag tycker att man borde tala mer om horornas klienter sade jag till svar. Alienerat knullande med en främling för pengar som stönar för att boosta det (manliga) egot... Bot mot ensamhet? Bullshit! De främsta klienterna hos horor är gifta män. Alienerat knullande hos horor handlar om konsumtion. Vad har knullade och ensamhet med varandra att göra egentligen. Blir vi mindre ensamma bara för att vi knullar?
En föredetta pojkvän påpekade åt mig en gång att jag kommer så tyst, en annan gång sade han att jag nog är den våtaste kvinnan han varit med. Enda skillnaden mellan mig och en hora i de sammanhangen var nog att transaktionen fattades och att han aldrig kallade mig hora.

Men tillbaka till lantgården. För övrigt kretsade diskussionen vid köksbordet på gården om att gårdens husbonde hade drömt att han hade sett en man på gatan som han kände igen som skådespelare med en snygg flickvän. Fråga inte mig vad relevansen med den snygga flickvännen var. Senare samma dag (fortfarande i drömmen) hade husbonden sett på TV och där hade skådespelaren varit med värsta ståndet i en gayporrfilm. "Onpa hän rohkeissa rooleissa" hade han tänkt i drömmen. Jag tror att vi halkade in på detta för att det hade yppats att jag hade skrivit min gradu om retorik som försvarar konsumtion av sex.

Sen berättade pastorn hur hon hade fött sitt barn i 40 graders feber och inte kunnat sitta på två månader efter detta. Samtalet kretsade länge kring denna långa och smärtsamma födsel men vi fick aldrig veta exakt vad problemet hade varit. Detta eftersom det fanns män i rummet, menade hon. Jag tror att det var hälsosamt för alla närvarande att lyssna på skildringen av en jävlig födsel. Det är ju det närmaste vissa kommer fenomenet även om de nog blir föräldrar. Det blev fler födslohistierier. Det berättades hur husbonden hade börjat koka kaffe och fixa smörgåsar när husfruns värkar hade satt igång. "Missä te kuppasitte?" hade personalen sagt på sjukhuset då de kom fram. De hade alltså hunnit dit i tid med nöd och näppe. Nästa gång hade väl termosen blivit hemma.

Folk är föräldrar på väldigt olika sätt. Vissa föder smärtsamt och ser till att knytet har det varmt, tryggt och skönt från början. Vissa går till horor eller trakasserar sina studenter sexuellt medan den andra föräldern är ensamstående, vissa mjölkar kor och mockar koskit tillsammans med den andra föräldern för att familjen ska ha det bra och för att folket ska ha mjölk. Vissa driver den andra föräldern och barnen till vansinne för att få vara ett evigt infantilt barn svälv. Makt och ansvar. Vissa tror att makt är oändlig frihet, att man får vara ett hurdant svin som helst. Och vad är då pengar i ett kapitalistiskt system? Kapitalismen är svinens ideologi.

(Egentligen känns det inte bra att svartmåla svin och grisar för att få ord på skit människor.)

Jaha

Jag fortsätter att undersöka dessa förunderliga bloggfunktioner. Man kan alltså skapa FLERA bloggar här på SAMMA profil! Då kanske de gamla blir osynliga (om jag hittar inställningarna) och denna brand new one kan bli den aktuella bloggen...oder? Nu kommer den där känslan igen krypande att jag verkligen är 80 år. Nå det här får vara det inledande inlägget för denhär bloggen.
Jepp