Kvinnor som mäns egoväktare

Jag har tänkt på horor och narcicissm och män och deras könsorgan. Jag tänker på mördade horor, kvinnor som förväntas värna om mäns egon. Idag var jag på seminarium där en presenterade bilder som hon tänkte att hon skulle analysera i sin gradu. Bilderna föreställer vacker klädda kvinnor/flickor under vatten. Kvinnorna är jätte bleka eller vita om man vill se det så. Kvinnorna leker i vattnet, eller kanske de är döda. Att kvinnorna vore döda är den associaltionen jag får. Bleka döda vackert klädda flickor, sårbara dessutom. Det är något med hur klänningen verkar glida upp på vissa av bilderna som får mig att tänka på att dessa unga flickor blivit våldtagna och kanske i sin vanmakt inför övergreppen dränkt sig, eller blivit dödade då de inte uppfyllde sin narcisistiska härskares syften. FAN vad jag är trött på att kvinnor portätteras som sårbara, mördade, våldtagna. Kvinnors sexualitet är alltid på mäns villkor och för mäns syften. Jag blir förbannad. Män ska liksom knulla oss för att de vill bli män, på nytt och på nytt och på nytt. Vi blir deras egoväktare, vår kropp betraktas som deras. Hallelujah som om inte vi skulle ha bättre för oss med våra liv. Stackars de män som inte vågar närma sig kvinnor, säger man. De stackare som ”måste” gå till horor, säger man. De kvinnor som har som jobb att värna om mäns egon. De kvinnor som föraktas av hustrun för att det horor gör synliggör även deras roll. Jag är glad att det finns äktenskap som inte är så, men törsta delen av männen som går till prostituerade är gifta män. Så det så, de ensamma stackare som sexkonsumtionsförespråkarna hänvisar till görs bara till medel för skitiga syften, för att män med stora egon ska få fortsätta med vad de håller på med, att betrakta kvinnor som sina egoväktare. Så att de ska få fortsätta knulla för att boosta sitt ego, på nytt och på nytt och på nytt och på nytt...

Konstnären jag hänvisat till heter Susanna Majuri och bilderna finns på nätsidan nedan:
http://www.escapeintolife.com/artist-watch/susanna-majuri/

Nimed Marmortahvlil

Jag såg alldeles nyss en estnisk film som jag fick av en couchsurfare i Tallinn. Jag har den senaste tiden blivit mer och mer intresserad av Estland och Estlands plats i Europa och relation till Finland. Jag har tidigare haft vaga förnimmelser om att ester ogillar finnar eftersom finnar åker dit för att svinas. Varför åker finnar till Estland och svinas och vad har det att göra med filmen jag alldeles nyss såg? Filmen behandlade Estlands frihetskrig 1918, eller egentligen 1919. Estland har genomlevt tysk ockupation som endast avlöstes av sovjetisk. Har Estland varit självständigt knappt mer än 20 år? Estniska kvinnors kroppar har varit slagfält för finska mäns vanmakt ända sedan dess för att finnar har haft råd och mage att bete sig så. Estnisk historia, en blind fläck i den finska allmänbildningen. Vi känner knappt till vår egen historia, vet vi ens vad frihetskrigen handlade om? Rött mot vitt, borgare mot kommunister. Hmm, men som sagt har Estland och estniska filmer börjat intressera mig mer och mer. Jag såg för inte så länge sedan en film som heter Ma olin siin. Väldigt intressant film som handlade om hmmm, knarkligor, deras kopplingar till maffian, och de tragiska konsekvenserna av att inte passa sig gällande hur man beblandar sig med de sakerna. Filmen innehöll en våldtäkt av en man som utfördes av en maffiamedlem för att en amfetaminlast hade försvunnit. Huvudpersonen var en ung man som gick i ”de rikas skola” för att överhuvudtaget ha en framtid. Sina studier finasierade han med bilstölder som sedan blev till knarklangning och till slut fängelse. Den unga killen påpekade ganska i början av filmen att trots att Estlands ekonomi växer i rasande takt så är saker upp åt helvete där (eller who knows kanske just därför). Sättet man talar om Finland i estniska (90-tals)sammanhang blir så konstigt, med vördnad liksom. Jag var inte riktigt medveten om det förut.
Jag blev också förvånad av att höra finska i filmen jag såg igår. Jag googlade lite idag och fick reda på att den största andelen frivilliga soldater utomlandsifrån till Estland 1919 kom från Finland. Nu diskuterar jag fritt dessa olika filmer (som behandlar helt olika tidsepoker) helt fritt om vartannat. Men handlingen i dessa olika filmer är inte alls irrelevanta för varandra.

Dessutom, de saker som händer i vårt samhälle nu (persunas valseger och Breivik) får det att kännas som om folk glömt bort världskrigen helt fullständigt. Som om klasskamper och rasideologi börjar få ny vind i seglen på ett obehagligt välbekant sätt.