Tunga filmer är ibland bra att se. Varför? Reality check och lite en chans att få skallen ur den egna naveln. Samtidigt tror jag att den här filmen var så tät att jag måste se den en gång till senare. Filmen handlade alltså om en polisavdelning som tog hand om fall med sexuellt utnyttjade barn. Tungt tema men nyanserad film. Det var en scen jag speciellt gillade, och det var då en muslimsk man stod inför förhör för att han var på väg att gifta bort sin dotter. Den som förhörde var en muslimsk kvinna. Mannen ifrågasatte hennes roll som polis och den som var i position att förhöra honom, varpå hon blev riktigt arg och började prata på ett annat språk (arabiska?) eller snarare skrika att vem fan tror han att han är att ifrågasätta hennes roll som yrkesarbetande kvinna. Hon tog fram koranen och lade den framför honom och bad honom peka ut stället där det står att kvinnor inte skulle få arbeta, Sedan skrek hon åt honom att han är en skam för dem ("du är en skam för oss"). Starka ord.
För övrigt var det många utbrott i den här filmen, arbetskamrater som står och skriker åt varandra och nästan börjar slåss, saker som sopas från skrivborden och dörrar som det smälls i (på arbetsplatsen). Men andra känslor porträtterades också naturligtvis. Kärlek mellan arbetskamraterna och den delade glädjen då någonting gick vägen. Och skrattet, de skrattade också mycket.
Vissa karaktärer var bara så sorgliga. Män (nästan alltid män) som på allvar inte förstod eller ville förstå vad som var snett i det de gjort åt barnen. Men särskilt äcklig var ett fall som kunde komma undan med att upprepat våldtagit sin dotter med att han hade nån slags kontakt med chefen för polisavdelningarna. Hmmm, men den här filmen vara bara så intensiv att jag nog måste se om den för att kunna skriva nåt mer om den.
