torsdag 2 februari 2012

ZombieLandia

Ett snabbt, argt inlägg innan jag går på kaffe med en kompis. T.o.m.terapeuter håller med om att det är nåt invänt och svårt bland den finska befolkningen. Hur har det blivit så här? Nedärvda krigstrauman är en tanke, men kan det vara hela sanningen? Varför är inte tyskar lika jobbiga att ha att göra med som finnarna? Tyskarna har väl varit i samma krig som vi. Esterna, dom har för fan varit med om mycket skit i krigsväg och är det fortfarande med tanke på att dom har oss finnar som sina (sex)turister. Ändå har jag upplevt, även om det finns nåt lite buttert, invänt och självupptaget hos dem som hos oss, så känns det som att vi är värre. Lite i.a.f. Östeuropeerna i största allmänhet har mer liv i sig än vi. Vi har visserligen befunnit oss i en ganska annorlunda situation än både de väst- och östeuropeiska länderna. kan det ha något med det att göra? Från ett skitfattigt, krigshärjat land till nån jävla konsumtionsfläck där man inför presidentvalet snackar om kandidaternas sexuella läggning för att det INTRESSERAR folket. Folk och POLITIK liksom! Man kunde snacka om recessionerna och medieklimatets förändring i samband med det, men jag skulle ändå lite vilja att man kunde se det här som en individuell angelägenhet där medieklimatet har tillåtits förändrar för att folk godkänner det genom sina konsumtionsvanor. Och sen är vi igen tillbaka där i det där autistiska i det finska folket och hur det hänger ihop med konsumtion...
Några lösa tankar...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar