"You are my hero"

Så sa en dude åt mig på flyget från Hong Kong till Taipei. Taiwanes i 48 års ålder, gift och en son. Han var på väg hem från en resa (gruppresa) från Sishuan och menade att han inte kan förstå att jag reser ensam. Därför sa han: ”You are my hero”.

Men jag måste säga att det börjar kännas ganska tröttsamt att att vara så heroisk och självständig. Allt liksom bara är jobbigt. Folk talar väldigt dålig engelska i Taipei verkar det som, t.o.m. på turistinformationer och sånt. Jag trodde att man talade bättre engelska här än vad dom gör, men nepp. Det betyder att man får kommunicera med händerna och fantasin bäst man kan då. Det är jobbigt då man ska äta och inte kan läsa ett skvatt och inte vet vad man äter. Igår blev jag orolig över att det var katt jag satt och tuggade på eftersom då jag pekade på korven och frågade vad för kött det var så pekade tanten på en tecknad bild av en katt. Men strax efteråt pekade hon på en bild av en kändis så jag förstod det som att någon besökare hade ritat katten som en gest att stället är jees. Sen sa hon ”buta” som jag väl tror betyder gris, verkar vara samma ord som på japanska. Och sen när man inte vet vad som är vad på stan heller då man inte kan läsa. Taiwan verkar vara rätt lika Japan så det hjälper mig att orientera mig lite i.a.f.

Dessutom, då jag skulle resa så var flyget H:fors-Hong Kong försenat, men på Finnair ville dom ändå att jag skulle komma och checka in samma tid som enligt den ursprungliga tidtabellen, även om flyget alltså var 2 timmar försenat. Jag skulle alltså sitta på det där jävla flygfältet i tre timmar, missa mitt flyg från Hong Kong till Taipei och därmed vara betydligt mycket senare i Taipei (ju senare på kvällen man anländer desto krångligare blir allting). Vad fick man för besväret? Jo en Voucher på 8 euro som man kunde använda på flygfältet. På vanda flygfält får man en (1!) öl för 8 euro, alternativt en lite påse chips, en flaska vatten och en appelsin. Det var allt. Jävla Finnair!!! Dessutom blev ju flyget ytterligare försenat så det blev jävligt tight att hoppa på flyget (det nya, senare de bokat in mig på!) till Taipei så mitt bagage hann inte med på mitt flyg och jag fick det först följande dag. Där var man i skitiga kläder, trött och med bara ett par skor (som jag dessutom fick skavsår av) i Taiwan. Dessutom då jag anlände till hotellet visade det sig att jag fick ett jävla sunkit rum i nån källarvåning. Luktade mögel därnere så jag undrar varför jag inte röt till direkt då jag steg in där, utan först nästa dag. As a matter of fact så squattade jag ett rum på en annan våning som en kanadensisk tjej bodde i men skulle åka samma dag. Vi råkades på hotellet, vi gick och käkade och hon föreslog att jag skulle ta över hennes rum när hon ändå skulle åka. Så gjorde jag och meddelade bara hotellpersonalen sen. Inte ens på hotellet talar de engelska riktigt. Saker fungerar inte särskilt smidigt där heller, så det där med språket blir ju en grej. Det går men det är tröttsamt.

Dessutom känner jag mig lite som en arrogant jävel som helt sonika försöker snacka engelska med folk. Känner mig arrogant även om engelska inte ens är mitt eget språk. Tänkte att jag lika gärna kunde prata svenska eftersom folk ändå inte förstår. Pekar och pratar språk som den andra inte förstår gör vi ändå. Om det visar sig att typen kan engelska så börjar den väl snacka engelska ändå bara för att jag är vit och drar på nå språk som inte är kinesiska.

Nåja på tal om att lägga av med att vara heroisk så nu ska min hotellvärd köra mig (!) till markanden för att jag vill ha en viss typ av skålar som jag vill at med mig hem. I närköpet hade just den sorten jag skulle ha tagit slut. Jag tänker nu gladeligen bli körd till marknaden.