Gubbjävlar och vildsvin på rymmen

Lägger upp ett inlägg jag skrivit för en tid sedan, men glömt att publicera. Rafsar ihop något tankeflöde som till synes inte har någonting med varandra att göra. Dels ska jag introducera människor från min familj dels ska jag snacka om den där jävligt irriterande vardagsgubbigheten som lurar överallt. Jag börjar med vildsvinet. Som jag brukar på fredagar gick jag till min stamkrog på kvällen för att göra det sista jobbet jag tänkt avverka för veckan över en öl. Nåja i rökrummet satt jag och pratade med den förra krögaren som jag var bekant med från tidigare. Han skulle snart till Estland och jaga vildsvin. Jag nämnde att min farsa haft vildsvin nån gång i tiden. Jag började tänka på den där ena episoden då det där ena vildsvinet rymde. Egentligen undrar jag om jag inte ska försöka få tag på den där artikeln som skrevs då om det då en granne till farsan sist och slutligen hade skjutit vildsvinet. Det om vildsvin och ”familjelivet”. För någon dag sedan hade de ett inslag på radion om den där porr teater pläläyksen som det snackats om lite i ”kulturkretsarna” den senaste tiden (i october eller november). Nåja, det var nån dude (förståss) som recenserade den (typ) där på radion. Han beskrev först hurdan den var. Först skulle de, gubbarna, åka en buss med två värdinnor, den ena tysktalande, den andra engelsktalande, från H:fors till Borgå. Sedan leddes de, gubbarna, in i teatern och blev tillsagda att det egentligen är publiken som står för teatern. Gubben blev lite nervös över detta och undrade vad som menades. Det visade sig att et där betydde att deras känslor och reaktioner var vad som avsågs. Sedan var det porr i full gång på skärmen i en och en halv timme. Gubben i radion blev av programledaren tillfrågad om han fick nån insikt om porrens innersta väsen. Gissa vad gubben svarade. Jaa, han insåg att porren och kvinnorna som skildras där i porren för honom som åskådare kräver den där enskildheten. I den här settingen fungerar porren inte som porr utan han kände snarast obehag och hör och häpna, tristess! Gubben blev uttråkad utan sin ”enskildhet” med porren! Det är vad han svarar på frågan ”insåg du någonting om porrens innersta väsen?” Vad jag i alla fall insåg om gubbens innersta väsen var den där jävligt uppenbara och vardagliga självupptagenheten som konstituerar gubbighet. Jag undrar när gubbarna ska börja ifrågasätta sitt runkande framför datorn istället för att reflektera över sin tristess. Nån annan kan ju säga att jag kollar på sådan här porr istället för sådan där för att kvinnorna är vackrare i den här porren. Det är också gubbighet. Vältrande i självupptagenhet är bara så jäkla motbjudande.